Till Ziya i Niort, 88km & 912 m uppåt

Trötta ben vilar nu i Niort, det var liksom backar hela tiden idag, nedförsbackarna är ju trevliga, men sen ska man genast uppåt igen .

Innan jag lämnade en trevlig slottsfrukost så hann jag med långt samtal med advokat Emilie Hillert som svarade på flera frågor. Så bra när hon har tid för en del av alla mina undringar.

A1 som visserligen vill överklaga men ändå bestämt sig för att lämna Sverige nu.

A2 som undrar om regelverket om man lämnar Sverige när arbetstillståndet ännu inte gått ut.

A3 som av MV fått ett väldigt underligt avslag på ansökan om svenskt medborgarskap.

Cyklar små vägar utmed en liten flod, ofta står det nån precis där nere för att fiska .

Men ganska ofta övergår de små vägarna till mindre o mindre stigar för att sen försvinna helt och hållet .

Hur många gånger har jag inte fått vända efter några km för att vägen helt gått upp i rök….

Den här ”stigen” syns ju knappt

Det är då jag upptäcker inställning på min Komoot-app, alltså cykel-kartan 😂

Jag har visst råkat komma åt knappen ”hiking” istället för ”bike-touring” . Inte så konstigt att kartan tycker jag ska klättra på minsta stigar och trappor hela tiden – tänk att det tog åtta (8!!) dagar att upptäcka det !!

Nu blir det bättre 🤩
Bra plats för nästa lunch-advokatmöte

Tänkte jag, men det funkade inte alls med uppkopplingen idag – så det blev bara gröt utan möte.

Gröt utan advokat

S ringde sen för att berätta vad de sagt och advokaten EL skickade mängder med frågor vi ska gå igenom innan domstolsmötet .

På ena sidan fint hus med blandad färgskala på sina fönsterluckor, på andra sidan ilskna hundar som gläfser efter mig.

Det enda som är läskigt är anfallande hundar, eller allafall hundar som slänger sig mot galler och murar och inte låter så vänliga.

Då tänker jag på vad Lotte säger, visa inte att du ör rädd, titta bara rakt fram och fortsätt cykla…lugnt o syilla. Så jag cyklar vidare så lugnt jag kan och vänder mig inte om för att se om besten lyckats slänga sig genom stålgallret och vips har jag överlevt ännu en hund 😂😂

Såna här skyltar blir jag däremot glad över, och om vägen dessutom är full av hästskit, som bara luktar så gott, känns det riktigt bra och hemtrevligt. Ingen som anfaller här inte…
Tyvärr kan jag ju inte låna nåt på dessa små fina bibliotek eftersom jag inte kan franska – men snyggt är det – mitt ute i massa småbyar.

Tillslut kommer jag fram till Niort.

Ziay säger jag kan sova hos honom, i hans pyttelilla rum, så flyttar han till en kompis.

Så snällt !

Cyklar dit och snäll som han är bär han min älskade cykel tre trappor upp (utan hiss såklart) – min cykel lämnar jag ju inte ute var som helst.

Den har fått stå på restauranter, inne i hus, vinkällare, inne i lägenheter, trädgårdar, garage och cykelrum…. Hos M för några dagar sen rullade vi in cykeln i hans lägenhet- även om han tyckte det var lite underligt. Alla andra ställer ju sina cyklar på gården ??!

Idag var det över 26 grader och jag är dy-svettig, t.o.m cykelhandtagen är alldeles svettiga ….

Ziya och jag går till samma restaurant som han jag o Aurelia var på för 1.5 år sen – jag åt till och med exakt samma mat, PalakPaneer och vi satt även vid samma bord. 😁

Det är så trevligt o roligt att pratas om allt och allt. Han berättar om sitt jobb, sin broder i Sverige och sin familj.

Så träffar jag hans kompis A som tvingades lämna Sverige för tre år sen- nu jobbar han på restaurang här o såklart har även han uppehållstillsånd.

En härlig dag igen tar slut nu.

Undrar var jag hamnar inorgon ❤️

2 svar till ”Till Ziya i Niort, 88km & 912 m uppåt”

  1. Bra att du lyssnar på mina råd 👍

    Gilla

Lämna en kommentar