Eva bikes – Eva cyklar – Eva en vélo

Stannar i Niort en dag för att vila ben, men mest för att även hinna skriva, svara, messa, maila, lägga ut info, prata – allt jobb som inte hinns så bra när jag sitter på cykel hela tiden.

Och sen bor jag så bra hos Ziya som med kompisen Ali är så snälla mot mig.

Sitter på ett cafe mitt i Niort och dricker varm choklad o skriver för fullt. Mitt emot mig framför slottet övar många skolungdomar på någon slags dans som ska uppföras om 14 dagar, ungefär så mycket förstod jag.

Bakom här är en stor park där jag ligger i gräset och fortsätter skriva.

Pratar med en vän och hjälper honom fylla i blanketter till socialen.

Går igenom nya frågor från en advokat som en annan vän ska förbereda till sitt muntliga möte.

Svarar på flera nya killars frågor om bästa vägen till Frankrike. Varje dag nya som hör av sig.

Bemöter en kommentar på ett av mina inlägg där en man påstår att alla som kommit till Sverige enbart gjort det för att få bidrag .Försöker berätta kort o fakta-korrekt hur det fungerar – att den absoluta majoriteten inte vill något annat än att arbeta och klara sig själva.

Bestämmer även att när jag kommer hem ska jag ordna ett informationsmöte för att berätta hur det fungerar med asylpolitiken gällande mestadels afghanska medborgare. Denna man som trodde alla kom för bidragens skull bor på min hemort-därför tänkte jag så.

Han bor på 12 m2 har ett (1!) gemensamt kök med en spis i på nedervåningen. Det köket ska 60 personer eller fler dela på.

Tur nu att det var ledigt i köket så här kl 21 .

Ziya o hans vän lagar god vegetarisk mat vill oss .

Vi sitter länge o pratar tills Ziya måste sova, han går upp tidigt och tar bussen 06.50 varje morgon, åker en timme o är hemma sen vid 19.

Han har ett bra jobb och är så uppskattad för sin skicklighet, hjälper sin familj i Iran men även gamla vänner i Afghanistan som behöver honom. Ziya arbetar så många timmar varje månad som man får, 200 i månaden är max vad man får arbeta.

Han berättar om en nära vän, han flydde till Sverige tillsammans med, som för några månader sen inte orkade längre , utan tog livet av sig.

”Läste du om det Eva?”

Ja det har jag läst.

Så sorgligt…

Jag visar bilder på min familj, på ”barn”, på hus och allt, men speciellt på min tandoor (persiska ugnen) som jag/vi byggde förra sommaren.

Vi enas om att när de kommer o hälsar på ska vi baka bröd där tillsammans.