
Mysigt att äta frukost o prata om allt. Kan fortfarande vara förvånad över alla anförtroendet, frågor, undringar, berättelser jag får…
Lång frukost som vanligt för att ladda energi o kraft till dagens mil.
Sen bär Ali ner cykeln alla tre trappor åt mig. Envisa jag som inte lämnar min cykel nånstans utan uppsikt 😂
Cyklar här och tänker på senaste dagarnas samtal om hur man tvingats lämna Sverige, kämpar med nytt språk, försöker hitta jobb, jobbar, tjänar pengar, skickar hem så mycket man kan till sin familj, men även lite då o då till vänner som är kvar i Afghanistan.
Men alltid för evigt längtar tillbaka till Sverige och sin dröm att studera vidare.
Båda killarnas tankar och erfarenhet om att allt här i Frankrike måste du ordna själv, allt,allt. Visst de har varsitt eget rum här, med gemensamt kök i källaren – ett kök med en spis som jag inte förstår hur det kan räcka till för alla ! Men såklart försöker de bägge få tag i en riktig lägenhet.
A berättade om en vän som titta på en lägenhet, men när hyresägaren upptäckte att hen var flykting så höjdes hyran avsevärt..
Jobben som killarna har : A vet enbart dag för dag OM han behövs just den dan, Z har fast jobb o arbetar hur mycket som helst, men ändå med en väldigt låg lön .

När jag cyklar förbi de här uppstaplade stockarna känns det precis som hemma.
Hemma som det ser ut, fast jag är i Frankrike men i tankarna i Afghanistan – underligt.


Ringer mamma o frågar hur det var när vi seglade GötaKanal när jag var 6 år, man slussade själv då med 😉 Mamma höggravid gjorde det tunga jobbet då ❤️

När min cykelväg slutade o jag skulle över på andra sidan fick jag dra in en båt som låg ute på svaj, lasta ombord och sen själv dra mig över till andra sodan med en kedja som låg nere på botten.
Vilken tur att båten var kvar och inte borttagen för att det var ”slut på säsongen” . I Tyskland förra året hade de tagit bort några sådana båtar när det var ”inte sommar löngre”.





Dagens vanliga samtal från två killar om hur du ska lämna Sverige, vilken väg som är bäst. Dessa som helt i onödan måste lämna o börja om igen, det är alltid lika sorgligt och tungt att ge dessa råd : ja de flesta kommer fram men res ej genom Danmark, ja du kommer nog bli dublin, men ja, tillslut får majoriteten asyl i F eller T. ……

Campingen som jag bestämt mig för att tälta på stängde i förrgår, likaså de andra här. Så det fick bli hotell inatt istället.


Lämna ett svar till hallbjens Avbryt svar