11 oktober. Lite svårt att pricka rätt med selfies 😂

Var tog jag vägen nånstans ? Blev allafall 64 km idag på backiga vägar/stigar som jag aldrig i livet tänker göra om – det är minst det dubbla kilometrarna vid platta snälla franska floder

Lite svårt att hålla balansen

Sista biten upp fick jag hjälp av en snäll vandrare, en pilgrim, att putta på cykeln. Hon undrade om det var så klokt att cykla här, jag höll med och sa att det bara blev så på väg från Paris. Då fick jag allafall lite pluspoäng som cyklat därifrån

Symbolerna för Caminot finns i alla möjliga former, här nedgjutna i vägbanan. Riktigt snyggt.

Problemet är bara att Caminot tycker man ibland ska cykla mountain bike a’la Eneas och nästa sekund 90-väg med minimal vägren. Och man vet aldrig i förväg vad Caminot har tänkt. Däremellan försöker jag hitta på lite eget, ibland ser man nån racercyklist komma farande o kan följa honom. Fast de som kör snabbt kör ju lika snabbt som bilarna …nästan allafall, så dom kan jag inte följa…

Alla som cyklar hejar glatt på varandra- ungefär som seglare alltid gör, eller gjorde.

Och när jag går i nån uppförsbacke är det alltid snälla cyklister som frågar hur det är eller säger vänligt att om en km går det nerför.

”Mina ben är lite trötta” svarar jag alltid 😅

Jag är allafall garanterat äldst av dem som cyklar här.

Nu har det börjat bli massor av olivlundar överallt på sidorna av vögen

När man äntligen kommit upp, varesig det är stenstigar eller snirklande hårnålskurvor så är det fullkomligt underbart att rulla nerför några kilometer och bara njuta av den vackra utsikten

Högt uppe på en platå och nu platt eller nerför en bra bit framöver

Vilken tur va ! – att jag har riktig asfaltväg nu ett tag – – den här vägen får Eneas ta, eller kanske inte föresten ….

Idag var det ovanligt lugnt med hjälpkatastrofer.
Bara en vän här som saknar det land han just lämnat och skickar det här. Första mötet med Paris mitt i natten kan vara ganska skrämmande för många, om man är ensam och inte vet var man ska ta vögen .

Inatt sover han i skogen säger han nu. Hoppas det känns tryggt och han har några schyssta omkring sig.

Att rulla ner högt uppifrån med den här fina byn framför mig är bara så bättre än bäst, det är värt alla uppförsbackar….

Föresten ör det fortfarande helt vindstilla, om det varit storm hade det nog varit lite väl jobbigt

Min bästa Azizam ringer och vi går igenom allt man måste skaffa sig av försäkringar, liv-, barn-, sjuk-, hus-…försäkringar. Jag är nog inte helt rätt person till detta, vi som i alla år ”missade” barnförsäkringar. Även räntor, amorteringar och planerad ekonomi – men det känns som de har läget under kontroll nu.
Zahra o Habib är nu båda utbildade undersköterskor med fast arbete på Uppsala sjukhus, har tagit körkort och har precis köpt eget hus och de två barnen går i skolan nära hemmet.

Jag är SÅÅ glad att jag lärde känna dig, Zahra på barnfamilj-sittdemonstrationen då för länge, länge sen. Vi gick iväg o handlade massa mat till alla hungriga barn o mammor och sedan dess är vi nära vänner.

Tack min Azizam ❤️

Här ser man hur många småvägar det finns överallt som man kan ta fel på ganska lätt

Verkar som elektrikern inte riktigt är klar ännu här. ….
Hittade ett ställe att sova på, får ställa cykeln på höjden för att klämma in den i hissen så den kommer upp till där jag ska sova

Här lite kyrklighet också för dom som behöver

Imorrn ska jag ta det lite lugnare tror jag så benen orkar vidare sen

Eva bikes – Eva cyklar – Eva en vélo

11 oktober. Lite svårt att pricka rätt med selfies 😂

2 svar till ”11 oktober. Lite svårt att pricka rätt med selfies 😂”

Lämna ett svar till Anna Kullänger Avbryt svar

11 oktober. Lite svårt att pricka rätt med selfies 😂

Dela detta:

2 svar till ”11 oktober. Lite svårt att pricka rätt med selfies 😂”

Lämna ett svar till Anna Kullänger Avbryt svar