

A som är i Tyskland nu och väntar på att våga ta nästa steg att fly vidare till Frankrike.
AA och AAA som båda väntar på svar från Europadomstol, men egentligen samlar kraft för att fly vidare från Sverige.
AAAA som sitter på tåg varenda natt eftersom han är rädd för att bli tagen av polisen.
M som fortsätter hänga under lastbilar o hoppas ingen hund nosar fram honom just den här gången. Dessa killar befinner sig verkligen i en dimma av hopplöshet, rädsla och oro, men ändå med ett hopp som gör att de orkar fortsätta.
Jag associerar kanske lite konstigt där jag cyklar omkring i morgonens dimma…



Så ringer en av transportörerna som snällt skjutsar två cykelvöskor åt mig och sa att hon visserligen inte skjutsade åt mig idag men ändå skulle åka och kontrollera att de kommit fram dit jag önskade.
Sen kommer en bild att cykelväskorna är på rätt plats.
Så snällt !
Varje morgon innan kl 08 ställer man önskat bagage på ett ställe, under en trappa, på en bänk, bakom en låda etc med ett litet kuvert med 4-5-6 € i , så skriver man adressen dit de ska och vips så har de körts iväg.



Långt samtal med nära vän som berättar att han ska förlova sig i Iran och strax resa dit.
Han låter så glad och full av framtidshopp och planer. Jag blir verkligen glad för hans skull och stannar och gör ett litet hjärtan mitt på vägen.








Idag var det flera tunga samtal som jag blir ledsen över , där det inte finns någon varken bra, snabb eller säker lösning.
På kvällen några nya papperslösa som behöver matbidrag (från stöttepelaren) samt råd om ev flykt.
Diskuterar sen med en H som just fått nytt avslag i Sverige och nu vill resa till till Tyskland trots att de deporterade honom till Sverige i vintras.
Han vill försöka i T först innan han tar Frankrike. Jag kan bara ge råd och fakta, inte bestämma, dessutom vet man inte säkert vad som verkligen är bäst.

Lämna ett svar till hallbjens Avbryt svar