Här försökte jag hitta en egen väg, haha…det kanske inte var bästa idén- men ganska roligt .
Helt dyblöt o lerig blir man.

Det här meddelandet blir jag så glad över.
En kvinna jag pratat o hjälpt mycket, hon har sedan länge uppehållstillstånd i Sverige, har arbete och egen lägenhet. Men de tre barnen ör kvar i Teheran, och har tidigare fått avslag på Familjeåterförenings-ansökan. N
u åkte hon själv till Iran och lyckade få med sig ena barnet tillbaka.
Mycket krångel och jobb/samtal om pass, visum, jobb som försvann då hon stannade så länge, även risk att bli av med lägenheten, vuxen dotter som fängslades, eviga möten på ambassaden och med polisen – men tillslut lyckades hon mot förmodan få med sig sonen hem.
Nu ör det bara två barn kvar, varav dottern ör över 18.





Samtal om en familj som kommit som kvotflyktingar till Italien . Där får de ingen hjälp alls, varken med bidrag eller att hitta jobb, enligt den hjälparen som kontaktar mig.
Nu har de istället flytt vidare för att söka asyl i Tyskland. Jag försöker förklara hur det fungerar med kvotflykting-systemet, att det är aktuellt land som ansvarar för dem, att man inte kan byta ett ”asyl-land” mot ett annat land som kanske ör bättre.
Fingeravtrycken har de redan lämnat då de sökte som kvot från Iran, så de finns i systemet även om de inte lämnat dem på nytt i Italien.
”Just in time” ropade glatt några vandrare som redan fått regnskydd där . Haha- ja perfekt !


Imorgon blir en vilodag innan jag fortsätter, snart är det Portugal.

Lämna ett svar till Stefan K Avbryt svar