Eva bikes – Eva cyklar – Eva en vélo

Cyklade länge genom eucalyptus-skogar som luktar så gott, tänker på oleum basileum som man har vid förkylning.

Flera mil bara rakt genom inte kalhyggen, men massa sand som nyss planterats med högst 14 cm höga tallplantor i raka fåror .

Här verkar vara någon jakt, söndagsjakt, fast på vadå ? Räv ? Fullt av bilar med hundar och gubbar med gevär runtomkring i skogen, hör några som skjuter också. Annars helt tomt här, tom egen cykel ”fil” på sidan.

När det häller ner som mest regn, stannar en bil med några surfare och undrar om de ska skjutsa mig nånstans – ”Nä det slutar nog snar regna snart@ svarade jag, kanske var korkat för det hade säkert varit roligt att prata med dom. Men regnet slutade alldeles strax.

Runt och uppepå det där berget/ udden var det helt fantastiskt . Störtade rakt ner på sidan i enorma vågor och vägen slingrade sig precis på kanten av berget. Ganska högt uppe var det nu.

Här var det cykelfil, men en del bilar förstod inte riktigt det . Härligt att susa fram så här precis vid kanten ….

Sen när jag kom ner på andra sidan och några km till så plötsligt står Erik o MarieLouise där och viftar glatt i regnet utanför sin husbil.

Såå roligt att träffas, vi pratar, käkar, pratar, regnas in på ett cafe och har det väldigt roligt.

Sen åker de vidare norrut och jag söderut.

(Glömde ta kort för vi babblade så mycket hela tiden❤️)

På kvällen träffade jag en man från Indien som berättade hur det portugisiska asylsystemet fungerar ur egen synvinkel, att han vill flytta till Barcelona, att Portugal är dyrare, att arbetslösheten är skyhög här, att asylsökanden måste klara sig helt själva genom arbete. Mycket intressent diskussion.

Får se hur de jag planerar träffa framöver säger om det .

Övriga samtal var från papperslösa utan matpengar, en som vill tillbaka till Paris efter att misslyckats ta sig till England och behöver sovplats några nätter och funderingar från hur länge man ska stanna kvar i Sverige.

Får vanlig persisk lektion innan jag somnar, det mesta fastnar inte i huvudet – men roligt ändå